SKRIVET: 2009-10-30, kl 10:06:31 | FINNS I: Allmänt

Head of to Arvika!

Äntligen säger jag bara, efter allt jävla krångel!


SKRIVET: 2009-10-29, kl 09:17:42 | FINNS I: Allmänt

Ett Migränanfall á la Erica!

Eftersom jag inte har någont lust att skriva wall of text eller göra något som blir i jämnförelse med en bok. Så tänker jag skriver ner det i punktform.

  • Sitter uppe i stenstalidshallen och börjar få känningar av vad jag tror är en vanlig huvudvärk. (21.00)
  • Åker hem och slänger i mig lite juice i hopp om att det är vätskebrist. Detta funkar inte. (22.00)
  • Går och lägger mig och tittar på tv. Eller ja "tittar" på tv.
  • Inser att huvudvärken bara blir värre så jag trycker ner huvudet i kudden för att få ett tryck. (22.50)
  • Det hjälper för stunden och jag somnar precis till när jag vaknar av ett ryck. Sånt där som blir ibland när man precis har somnat ni vet.
  • Jenny somnar.
  • Jag ligger och hoppas att tvn ska stänga av sig vilket den gör efter fyra timmar. Det har inte gått fyra timmar. Jag är nämligen obenägen att röra mig, därav går jag inte upp och stänger av den. (23.30)
  • Jag inser att det inte är huvudvärk jag har utan migrän. Här någonstans börjar paniken. (00.10)
  • Gråter, hyperventilerar, vrider, vänder, står, sitter, ligger, står på huvudet, trycker ihop huvudet, knyter en sjal runt huvudet, Lägger alla kuddarna på huvudet. I det här stadiet gör man bokstavlig allt för att hitta en position där huvudet inte känns som en krater. (00.15 - 01.45)
  • Jag smsar M' i hop om lite medlidande. Av någon anledning känner jag att det fungerar bättre att hålla mig sysselsatt då jag tänker på annat.
  • Skiter i allt vad tankar heter och staplar ut i mitt kolsvarta kök och rotar fram en Citodon. Detta blir min räddare i nöden även fast det är en tablett jag väntar med ända in i det längsta. Här är jag glad över att jag inte tagit någon annan tablett i form av t.ex Alvedon eller Panodil eftersom man inte får blanda.
  • Jag börjar hitta små positioner där jag absolut inte får röra mig där jag faktiskt kan ligga utan att huvudet känns som om det ska sprängas. (02.14)
  • Smärtan är påväg att försvinna för en stund och jag är beredd att ta alla tillfällen att somna. Ni vet, migrän går inte att bota. Det går bara att ta bort smärtan tillfället så man får en chans att somna. Jag kände mig stressad.
  • Tvn stänger av sig, jag känner hur ett lugn sprider sig över kroppen och jag är glad över att äntligen kunna somna. (ca 02.30)
  • Jag vaknar av ett lika mysigt wake-up call idag som igår. (08.30)
  • Jag inser att min dröm bara var en dröm. Jag drömde nämligen att jag var Rödluvan som gick omkring och sköt huvudet av Usama Bin ladin, Hitler och Josef Fritzl med en Bazooka lika stor som mig själv. Citodonen har talat!
  • Jag staplar upp i köket och inser att joooråå, här har jag varit i natt. Skåpen är öppna, glas är framställda stolar står mitt på golvet.
  • Ni minns väll att det var kolsvart när jag var och hämtade tabletten i natt. Därav stöket. Jag såg inget.

Och här sitter jag nu. Jag är otroligt tacksam för att det "inte blev värre än vad det blev". Vilket jag säger varje gång även om jag således varje gång under själva anfallet tycker att "den här gången är ta mej fan den värsta". Nu kan jag luta mig tillbaka och veta att nu är det iaf mellan 4 och 6 månader kvar innan nästa anfall kommer.


SKRIVET: 2009-10-28, kl 10:00:28 | FINNS I: Allmänt

Ett mysigt wake-up call!

Ja det var vad jag fick imorse. Det är inte många saker som slår att få ett samtal på morgonen av en person man tycker mycket om. Vilket var precis vad jag fick imorse. Det kändes bra i hela kroppen när jag steg upp ur sängen i morse efter att ha legat och mornat mig i säkrligen tio minuter och pratat om allt mellan himmel och jord. Inga konstigheter. Bara allmänt prat som fick mig på otroligt bra humör.

Det är samtidigt få som besitter den konsten för tillfället. Att få mig på riktigt bra humör. Jag har ju givetvis Marcus, min familj, framför allt min syster/sambo Jenny. Men även få vänner som lyckas. Jessica, är ett bra exempel. Hon kan ringa och ragga med mig ut en kväll oavsett om vi inte pratat på flera dagar innan. Fanny är också ett bra exempel. Jag träffar aldrig Fanny. Jag har träffat henne en gång i hela mitt liv. Men ändå blir jag lika glad när jag ser hennes namn blinka på msn. Vi delar allt hon jag, spelar ingen roll vilket humör vi är på så pratar vi om allt.

Jag blir besviken på mig själv när jag ibland inser hur jag har "tagit hand" om mina vänner. Ritigt illa är det ibland. Vänner som jag förr träffade varje dag och som jag värderade otroligt högt hör jag idag inte ens av mig till. Jag tänker på dom, blir glad när jag ser att de mår bra och så. Men att få tummen ur och höra av sig är en annan femma. Jag tror det beror på mitt eget mående. Att jag inte orkar besvära någon när jag egentligen inte själv mår bra. Men så kommer det ju inte vara för alltid, hoppas jag. Jag ska försöka återskapa kontakten med många av mina gamla vänner. Även om jag inte kommer träffa dom. Så är det ta mej sjutton min plikt att höra av mig och vårda relationen. Allt hänger inte alltid på mina vänner. Vilket jag ofta inbillar mig. Varför ska jag höra av mig till henne när inte hon hör av sig till mig? Men jag glömmer ju bort att dom faktiskt har försökt höra av sig, men tröttnat när det inte gett resultat.

Nee, nu jobbar jag i två månader till. Sen börjar jag skolan. Jag hoppas på en förändring inom mig själv då. En markant förändring. Så måste det bli.

My greatest fear, die alone!


SKRIVET: 2009-10-25, kl 16:40:20 | FINNS I: Allmänt

Här ska det vara en fyndig rubrik!

Jag mår bra. Eller ja, konstigt. Men bra. Saker och ting blev inte som jag hade tänkt mig i livet. Inte ens i närheten. Men jag mår bra. Relativt bra.

Jag har lillasyster här hemma som är min sambo för tillfället. Det är skönt. Jag behöver henne och vi förstår varandra utan gnabb. Det är väldigt enkelt att bo med henne.

Jag har inte så mycket att säga. Jag hade massa bra i huvudet, därför jag loggade in. Men nu är det som borta. Jag känner att det inte passar att skriva ut allting som snurrar där uppe. Även om jag skulle vilja det. Jaja, så kan det vara.


SKRIVET: 2009-10-24, kl 15:17:29 | FINNS I: Allmänt

Lördagsmys!

Ja det ska bli ordentligt med mys ikväll med min lillasyster Jennie. Hon är ju för tillfället min sambo så det känns skönt att ha dagarna planerade. Jag kommer även och sitta och vänta på fyllesamtal ifrån M' vilket kan bli hysteriskt roligt om jag känner honom rätt. =)

Nu blir det mat hemma hos Mammsen. Mysigt att sticka hit och äta mat ibland. Mycktet trevligare när det är med familjen =)

SKRIVET: 2009-10-22, kl 18:36:13 | FINNS I: Allmänt

Så är det!

Ett bra tecken på att jag är på bättringsvägen är att jag inte sitter här framför dumburken och uppdaterar bloggen stup i kvarten. Så nu vet ni det. =)

SKRIVET: 2009-10-19, kl 15:31:06 | FINNS I: Allmänt

Såå trött!

Jag är så otroligt supermega trött. Jag skulle uten problem kunna lägga mig i lillasysters säng och sova en stund =) Men nu ska vi inte vara sånna. Då somnar jag inte ikväll. =(

SKRIVET: 2009-10-19, kl 11:46:50 | FINNS I: Allmänt

M' <3



Det finns stunder då jag tvekat, stunder jag varit elak
och stunder som jag sagt saker som jag verkligen inte menat.
För när du gjorde slut så rasade hela min värld.
Jag visste inte vad jag skulle göra jag har aldrig varit så där kär.
Till att börja med var allt jag kände hat.
Fattade inte hur du inte kunde ha några känslor kvar.
Hamnade i en depression och jag fattade ingenting.
Jag som var så stolt för att kunna kalla dig för min .
Jag var vilsen och helvetet braka.
Jag kände bara ångest när jag tänkte tillbaka.
Jag tvekade när du frågade om vi skulle vara vänner.
Men insåg sen att du kan inte styra vad du känner.
Jag kommer aldrig tvivla jmer för jag har insett
att när jag är med dig så svävar jag på moln och mår bra.
Jag finns för dig och kommer alltid att göra,
 för du och jag har en band som aldrig kommer kapas!


SKRIVET: 2009-10-19, kl 11:17:41 | FINNS I: Allmänt

Tjululu!

Hur har ni det denna måndagsförmiddag?

Själv ligger jag helt utslagen i min mammas vardagsrum. Det är inge kul det här med magkatarr, men som läkaren sa: Nu kan det bara bli bättre. Så jag försöker tänka positivt. Annars då? Jo annars är jag rätt så rastlös. Jag blir lätt det när det inte händer något nytt. Nu har jag tittat alla de sidor på nätet som jag brykar köra igenom. Som min dagliga rutin så att säga. Inget nytt. Då kryper rastlösheten på. Inte finns det något jag kan göra heller. Med smärtor i magen och ett sjuhelsikes illamående så sitter jag hellre kvar nermyst i min filt och låter mig ompysslas.

Jag ska på möte med min jobbcoach idag vid 13.30. Det är högst störande att det lyckas infalla på den dagen som jag mår som sämst. Jag är i valet om kvalet på om jag ska ringa och säga att jag är dålig eller om jag ska pallra mig iväg. Hmm. Det lutar nog åt det förstnämda. Jag har ingen lust alls att sitta där och må dåligt. Nääe. Så får det bli. Flytta fram det någon dag eller så vore bra. Vi får se vad sammarbetsvillig min coach är. Jaja.

Nu ska jag fortsätta med min raslöshet här. Ögonen är tunga som betongblock dessutom. Hmmz. Annars mår jag bra!


Jag skulle gärna vilja lägga vantarna på dessa skönheter!


SKRIVET: 2009-10-19, kl 09:05:49 | FINNS I: Allmänt

Feeli'n Hot!


SKRIVET: 2009-10-19, kl 07:57:40 | FINNS I: Allmänt

En klump i magen..

.. och ett konstigt humör. Jotack. Magkatarren är ett faktum. Det är skit för det gör innihelvete ont och är irriterande. Jag ska attackera sängen igen. Här kan jag inte sitta heller. Återkommer senare idag.

SKRIVET: 2009-10-18, kl 12:27:57 | FINNS I: Allmänt

Tänk vad lite förändring i miljön är nyttigt.

Mycket riktigt så blev det inte att jag satt kvar hemma. Mina hjärnspöken spelade mig otroliga spratt och jag slängde mig fort i bilen och åkte till mamma. Jag mellanlandade på maxi och införskaffade mig ett par nya jeans och ett baslinne eftersom jag hade en jävligt fet rabatt där på just de grejerna. Tröstshopping eller vadå?

Jag har även tröstätit lite. Haha nejdå. Mamma&Magnus hade ätit tacos igår så jag norpade åt mig resterna. Det blev en alldels perfekt måltid nu så här på morgonen eftersom jag uppenbarligen är obenägen att äta hemma hos mig. Vet inte varför, det är väll magkatarren som är här och bråkar igen.

Min mamma var även snäll och påpekade att generation stavas med A och inte med E. Det vet jag givetvis så jag ska ändra headern ikväll. Jag stör mig. Min svengelska tog överhanden lite där en stund. Det är rätt så typiskt när man blir så indragen i något som jag blir när det gäller design. Jag sitter i flera timmar och glömmer helt bort att äta, dricka och sova. Det kan även förekomma en del (en hel del) stavfel och andra små tabbar när man kommer in på småtimmarna sådär på natten. Jag lovar att åtgärda detta. Snarast möjligt ;)

SKRIVET: 2009-10-18, kl 09:28:21 | FINNS I: Allmänt

Så förbannat olustigt!

Jaa, jag skulle kunna kräkas påd en här förbannade olustkänslan. För det var precis vad jag kände när jag loggade in på Facebook, bilddagboken och MSN imorse. Illamående. Det är inget allvarligt överhuvudtaget egentligen. Men det går så fort. Två dagar sen jag fick höra om ,den så kallade, nyheten och nu finns det skyltat överallt. Jag var i full kamp med att försöka övervinna de demoner som redan spökade i mitt eget huvud och så kommer det som från en öppen himmel nerkastat och nu finns det överallt. Men det är väll så det är. Jag accepterar det. Men tackar för att du strödde salt i såren.

Annars idag ska jag faktiskt inte göra ett jota. Evenutellt sitta här om jag orkar och pilla lite mer på designen. Lite småsaker som måste ordnas. Som ni givetvis inte tänker på, men jag vet allt vad som ligger i görningen. Så det blir en liten surprise ;)

Klockan fyra styr jag stegen, eller ja som den latmask jag är så tar jag bilen, mot stenstalidshallen och ska kolla på när lillasyster står i mål i handboll. Komma bort ifrån verkligeheten en stund och skrika tills halsen blöder om det nu ska vara så. Sen hem igen, till lugnets tysta vrå och där tankarna spelar schak i huvudet på mig. Nee, kanske dags att sluta med det sentimentala nu? Eller hur? Inte en käft orkar läsa om det. Här är vi happyface! o_0

Älskar, är ett förbannat starkt ord!

SKRIVET: 2009-10-17, kl 13:53:53 | FINNS I: Allmänt

BIRTH OF A HERO!

Ja det är väll vad det låter som. Jag kan inte hålla mig ifrån bloggandet. Det går inte. Denna gången kommer jag dock inte vara lika bunden. Jag kommer skriva av mig när lusten faller på och inte fenetriskt leta något intressant att skriva om. Jag håller på att pilla på designen fortfarande. Så, stay in touch!


SKRIVET: 2009-10-07, kl 10:27:32 | FINNS I: Allmänt

Hejsan på er!

Jag ska sammanfatta mig kort. Det här med bloggningen inspirerar mig inte riktigt som det gjorde förut. Jag känner inget behov utav det och det har därför hamnat lite vid sidan av i mitt liv. Förhoppningsvis hittar jag tillbaka lite till det nu när det inte händer så mycket. Men nu vet ni varför jag var så otroligt inaktiv. Jag har helt enkelt haft viktigare saker för mig.

Jag ska dessutom orka sätta mig med designen innan jag är nöjd nog att skriva ordentligt igen. Och till det finns det absolut ingen motivation alls just nu.

Men men, stay in touch, jag kommer tillbaka ;)

SKRIVET: 2009-10-01, kl 15:27:33 | FINNS I: Allmänt

Tjululu Peeps!

Jag är verkligen sämst på att uppdatera nu men vet ni. Det tyder på att jag mår bra och att livet går frammåt. Idag åker jag till arvika med M' eftersom det är Arvikamârten i helgen. Det ska bli superkul. Dock hade jag lika gärna suttit hemma hos min vän Marika på lördag med mina närmaste vänner och haft en sån där kanonkväll som vi lyckas få till ibland, jag saknar det och förbannar mig själv över att det krockar den här helgen. Men men, det kommer fler gånger.

Jag kommer inte bli långvarig den här gången heller. Jag tänkte bara berätta att jag lever.

Soo long Peeps!

RSS 2.0